Krönika

Till minne av Rune (Smulle) Karlsson

Undertecknad har känt Rune under snart 30 år.

Det började med att jag behövde lite virke till en båt jag höll på med, varför jag uppsökte hans båtbyggeri. I och med att jag köpte en gammal snipa av honom fick vi mera kontakt. Han var som en kompis och väldigt hjälpsam och alltid på gott humör. Det han inte kunde om båtar var inte värt att veta. Han behövde givetvis hjälp med diverse arbeten och hade en god förmåga att skaffa detta. Det blev ett gäng gubbar med olika kunskaper och möjligheter som i de flesta fall ställde upp gratis när det behövdes. Det blev trevliga stunder vid sjön. Själv har jag anlitats när han ville ha något skrivet eller mejlat.

Smulle, som han kallades, har under flera år hållit på att avveckla sin femtioåriga verksamhet på Skomakarholmen, som han arrenderade. Där ute hade han slipar stora nog att ta upp Vinö-färjan, om nu Vägverket hade föstått detta. Där hade han också ett båthus, så stort att det hade kunnat rymma elva järnvägsvagnar, om Veteranjärnvägen i Nora hade velat ha det. Allt detta är nu borta, endast någon gammal brygga finns kvar till glädje för en del. Samt kraftledningen och en bro som Rune byggt till ön.

Rune fick klara sig bäst han kunde och tjänade sina första pengar på att göra stickor att linda metrevar på åt en handlare. Senare gick han verkstadsskola och fick jobb på en lokverkstad som låg vid järnvägen ungefär mitt emot vattentornet Svampen i Örebro.

Under krigsåren åkte han och några grabbar till Södertälje, där de tillverkade stridsvagnar har han berättat. Han hade alltså gedigna kunskaper med det mekaniska och tillverkade det hanbehövde vid sitt varv, bl.a. stora grensletruckar att lyfta i och upp båtar ur vattnet med, samt en vasskärare som verkligen behövs i den grunda viken bakom Skomakarholmen.

Den första båten han byggde var en Mälar 30:a i mahogny och efter den har han byggt otaliga både större och mindre båtar. Många olika bryggor och bommar har han byggt och mycket material har han samlat på sig, men det viktigaste var hela tiden att hans kunder, dvs de som hade båtar, fick den service de önskade. Sitt och sig själv tänkte han inte alls på.

Rune fyllde 86 år den 10 februari förra året och hade då födelsedagsfest i sommarstugan ner vid sjön och hela gänget ställde upp. Det var trevligt och många historier berättades. Därefter har hans hälsa börjat vackla och han har åkt ut och in på lasarettet. Han har förstått att allt en dag tar slut och funderat både hit och dit. Han ville att allt det han och Alva (som gick bort före honom) lämnade efter sig, skulle vara till nytta för sjölivet på Hjälmaren.

En fin tanke. Han har hos Sjöräddningssällskapet bildat en minnesfond, med syfte att stödja utbildning av livräddare på Hjälmaren. I slutet av september skickade han sitt testamente till SV. Sjöräddnigssällskapet där han skänkte dem all sin kvarlåtenskap och de har då lovat Rune att bygga en sjöräddningsbåt som skall finnas på Hjälmare och bära namnet Smulle. Hans namn kommer alltså att leva vidare på sjön och Smulle kan hjälpa till när det behövs även i framtiden. Smulle avled den 8 januari 2010. En hedersman.

Den som vill stödja Runes fina tanke kan sätta in pengar på pg.konto 900 500-0. Märk talongen med: Alva och Rune (Smulle) Karlssons Minnesfond.

Arne Valtersson genom

Mona Valtersson