Krönika

Till minne av Rune (Smulle) Karlsson

Undertecknad har känt Rune under snart 30 år.

Det började med att jag behövde lite virke till en båt jag höll på med, varför jag uppsökte hans båtbyggeri. I och med att jag köpte en gammal snipa av honom fick vi mera kontakt. Han var som en kompis och väldigt hjälpsam och alltid på gott humör. Det han inte kunde om båtar var inte värt att veta. Han behövde givetvis hjälp med diverse arbeten och hade en god förmåga att skaffa detta. Det blev ett gäng gubbar med olika kunskaper och möjligheter som i de flesta fall ställde upp gratis när det behövdes. Det blev trevliga stunder vid sjön. Själv har jag anlitats när han ville ha något skrivet eller mejlat.

Smulle, som han kallades, har under flera år hållit på att avveckla sin femtioåriga verksamhet på Skomakarholmen, som han arrenderade. Där ute hade han slipar stora nog att ta upp Vinö-färjan, om nu Vägverket hade föstått detta. Där hade han också ett båthus, så stort att det hade kunnat rymma elva järnvägsvagnar, om Veteranjärnvägen i Nora hade velat ha det. Allt detta är nu borta, endast någon gammal brygga finns kvar till glädje för en del. Samt kraftledningen och en bro som Rune byggt till ön.

Rune fick klara sig bäst han kunde och tjänade sina första pengar på att göra stickor att linda metrevar på åt en handlare. Senare gick han verkstadsskola och fick jobb på en lokverkstad som låg vid järnvägen ungefär mitt emot vattentornet Svampen i Örebro.

Under krigsåren åkte han och några grabbar till Södertälje, där de tillverkade stridsvagnar har han berättat. Han hade alltså gedigna kunskaper med det mekaniska och tillverkade det hanbehövde vid sitt varv, bl.a. stora grensletruckar att lyfta i och upp båtar ur vattnet med, samt en vasskärare som verkligen behövs i den grunda viken bakom Skomakarholmen.

Den första båten han byggde var en Mälar 30:a i mahogny och efter den har han byggt otaliga både större och mindre båtar. Många olika bryggor och bommar har han byggt och mycket material har han samlat på sig, men det viktigaste var hela tiden att hans kunder, dvs de som hade båtar, fick den service de önskade. Sitt och sig själv tänkte han inte alls på.

Rune fyllde 86 år den 10 februari förra året och hade då födelsedagsfest i sommarstugan ner vid sjön och hela gänget ställde upp. Det var trevligt och många historier berättades. Därefter har hans hälsa börjat vackla och han har åkt ut och in på lasarettet. Han har förstått att allt en dag tar slut och funderat både hit och dit. Han ville att allt det han och Alva (som gick bort före honom) lämnade efter sig, skulle vara till nytta för sjölivet på Hjälmaren.

En fin tanke. Han har hos Sjöräddningssällskapet bildat en minnesfond, med syfte att stödja utbildning av livräddare på Hjälmaren. I slutet av september skickade han sitt testamente till SV. Sjöräddnigssällskapet där han skänkte dem all sin kvarlåtenskap och de har då lovat Rune att bygga en sjöräddningsbåt som skall finnas på Hjälmare och bära namnet Smulle. Hans namn kommer alltså att leva vidare på sjön och Smulle kan hjälpa till när det behövs även i framtiden. Smulle avled den 8 januari 2010. En hedersman.

Den som vill stödja Runes fina tanke kan sätta in pengar på pg.konto 900 500-0. Märk talongen med: Alva och Rune (Smulle) Karlssons Minnesfond.

Arne Valtersson genom

Mona Valtersson

Krönika

Torsborg eller Torshammarsbacken

Torsborg eller Torshammarsbacken i Stora Mellösa socken. Hur har den här kullen på Mällsaslätten fått sitt namn? Därom råder olika meningar eller sägner.

Namnet Torsborg har tillkommit på senare tid. Det har tagits från namnet på en av fastigheterna på backen nämligen Röhammar 3:11 som har namnet Torsborg. På den fastigheten låg Torsborgs handelsbod en för omgivningen central plats. Man kan antaga att detta bidragit till att hela backen numera benämns Torsborg.

Namnet Torshammarsbacken är däremot en mycket gammal benämning på kullen.

Enligt historieforskaren Bertil Waldén förekommer det olika varianter och förvrängningar av namnet. Några exempel på det är Torsbacken, Torebacken, Storshammarsbacken, Storhamra och Toridsbacken (Torids = Tordyvel). Waldén anser det inte osannolikt att Torshammarsbacken, som var det vanligaste namnet, fått sitt namn genom de på backen belägna treuddarna, som med sina insvängda sidor liknar dunderguden Tors stridshammare välkänd från avbildningar på runstenar.

Det kan verkligen tänkas att namnets tillkomst går tillbaka till den tid då Tor ännu dyrkades av gemene man. Det finns i historieskrivningen uppgifter om att man offrade till Tor på platsen. Torshammarsbacken har varit knuten till minnet av Tor ibland kallad "kung Tor" ibland "kung Torsten" eller "Tore".

En fördjupning, ett par tre alnar i diameter, med ett säreget utformat stenblock liggande vid ena kanten, har utpekats som Tors grav eller Tors sten. På ekonomiska kartan är platsen markerad med benämningen Tors Vagga. Stenhällen kan eventuellt tidigare ha varit rest vid ena ändan av fördjupningen. Enligt folktron fanns det under gropens botten en dold skatt i en kista. Släppte man ned småsten i gropen skramlade det mot kistlocket, sades det.

Enligt en sägen upptecknad av John Nerén skulle namnet på platsen ha tillkommit efter ett besök guden Tor gjorde i bygden. De forna gudarna bodde normalt i Uppsala men guden Oden bodde ibland i grusåsen vid den plats som idag kallas Odensbacken därför att det inte fanns bättre ox- eller kokött i hela landet än där och att han från Hjälmaren kunde få de finaste gösar.

En bonde kom en dag till Oden och berättade att det fanns en stor älgtjur, en 18-taggare, i markerna norrut. Oden blev då sugen på älgkött. För att få fatt i älgen skickade han en av sina korpar för att giva bud till åskguden Tor att komma för att slå ner älgen med sin hammare Mjölner. Tor spände för sina bockar som hade åtta fötter och kunde springa lika bra på vattnet som på molnen och sin hammare Mjölner tog han förstås med sig. Han kom till den väldiga hög som Oden bodde i på kvällen och då blev det storkalas med fläsk och mängder av starkaste pors-öl och mjöd.

Dagen därefter gav sig Tor, upprymd som han var, ut i markerna norrut tidigt på morgonen men då lyckades han inte få syn på älgen. Först nästa dag när han i ottan gav sig ut i markerna och inte hade åkt länge, fick han se den väldiga älgtjuren lugn stå och plocka i sig löv från en liten asp. I nästa sekund kastade Tor sin hammare som träffade älgens hornkrona med sådan kraft att älgen föll ned stendöd. Hornkronan var dock så stark att hammaren studsade en smula varefter den med dunder och brak föll ned i skogen utan att återvända till Tor, som den annars alltid gjorde.

Tor letade länge och väl efter hammaren men lyckades inte hitta den. Nästa dag skickade Oden ut sina kloka korpar Hugin och Munin för att leta rätt på hammaren. De hittade den i skogen på den här höjden. Höjden där hammaren hittades kallades därefter Torshammarn och den branta backe som leder upp till densamma Torshammarsbacken. I dagligt tal var det vanligt att man sade Hammarn´.

Enligt en tredje folklivsforskare, Djurklou, var Torshammarsbacken ett beryktat spökställe. Man fick "otyg" med sig hem om man gick därförbi efter mörkrets inbrott. Men man kunde bli av med det om man tog av sig ytterplaggen i farstun.

Allt som oftast råkade vägfarande ut för spökerierna. Det hände när en Vingåkersbonde sent en torsdagsnatt kom med sitt häståk. När han var mitt för stenrösena, uppe på backen, tvärstannade hästen, började fnysa och stegra sig så att det var omöjligt att få den från stället. Bonden, som var van att ligga ute på färdvägar och visste vad vid dylika tillfällen borde göras, hoppade av vagnen och gick fram till hästens huvud och tittade genom betselögat. Då fick han se hur gasten , som såg ut som en stor säck med ögon som eldklot, trillade ned av vagnen. Bonden satte sig därpå upp igen på vagnen och fortsatte utan vidare hinder sin resa. Detta enligt Djurklou.

Torshammarsbacken var långt fram i tiden en plats där hästarna skyggade då mällsabönderna nattetid var på väg till stan för att saluföra sina alster. Gravrösen, treuddar och offerkällor finns alltid i närheten av de platser där det spökade eller var "rådande" skriver hembygdsforskaren Carl Andersson i sin bok "Mälsa på farfars tid".

Tor förekommer, i sägnerna, inte bara som spökande hednagud eller kung utan också som en av tre vikingabröder. De andra hette Sigge och Koller. De kom hem med massor av rikedomar från sina vikingatåg och bosatte sig på olika platser i hemsocknen. Tor vid Torshammarsbacken, Sigge vid Mellösa och Koller på Källeberget, som efter honom fick heta Kollerberget eller senare Kollerborg och ligger i Knarsta.

För fem till sex tusen år sedan var här skärgård. Det var Litorinahavet, det som senare blev Östersjön, som med en bred vik täckte delar av Svealand långt in i Närke. Genom landhöjningen började några skär och holmar stiga ovan havsytan omkring 3.500 år före Kristus. En av de holmarna var troligen Torshammarsbacken.

Man kan därav draga den slutsatsen att den här backen tidigt var bestigen av människor som färdades med båt eller ekstock till platsen. Förmodligen blev det ganska tidigt här en boplats i varje fall under vikingatiden. Därom vittnar de vikingagravar som finns på Torshammarsbacken.

Ragnar Lindqvist

Publicerad den 3 september 2009 kl. 17:52

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Krönika

Krigsförklaring!

Nu är hjortarnas tid räknad!

Att efter ett besök hos vänner mellan skymning och mörker, när näten över mina blommar ska läggas, mötas av avätna rosenstammar gör mig arg, ledsen och förbannad.

En älg i sta´n väcker uppmärksamhet utan like, ett rådjur i ett villasamhälle likaså, men att en hjord av hjortar skövlar våra trädgårdar i Breven bryr inte någon sig om.

Jag förklarar härmed krig mot hjortarna eftersom det inte kan vara meningen att varje fastighetsägare ska stängsla in sig.

I detta läge kan det knappast kallas jaktbrott att ta bort förövarna, lika lite som det är ett brott att jaga bort en tjuv som plundrar hemmet.

Jag vädjar till berörda myndigheter eller andra ansvariga att eliminera hjortplågan i Breven, då jag eljest med grannars samtycke kommer att ta saken i egna händer.

Med önskan att dett meddelande sprids till lokala myndigheter, länsstyrelsen, polisen och jordbruksverket.

Gunnar Hadders

Publicerad den 8 juli 2009 kl. 23:48

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Krönika

Hjortplågan, igen

Är det värmen som gör mig intolerant eller ska det vara såhär?

Ska hjortarna skörda mina trädgårdsväxter mitt i villasamhället och jag skörda deras spillning?

Något drastiskt måste till.

Förslag mottages tacksamt.

Gunnar Hadders

Publicerad den 29 juni 2009 kl. 09:41

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Foto: G.Hadders

Foto: G.Hadders

Foto: G.Hadders

Foto: G.Hadders

Krönika

Brilliant vårkonsert i Lännäs

Kyrkan i Lännäs var knökafull när Lännäs kyrkokör hade sin traditionella vårkonsert i går.

Det var så fullt av människor från hela Östernärke i Lännäs kyrka att extrastolarna höll på att ta slut.

Vårkonserten ja!
Vilken kör vi har i Lännäs, som när det sjungs på det sättet, kan bara nämna ”Gabriellas sång” när det hörs att det är körsång som det ska låta.

Sedan har man två supersolister i Carola och Christina, de kan få en att rysa.

Ett uruppförande fick vi också vara med om, ett körstycke av körmedlemmen Böhlin. Jag måste säga att ”Kärlekens lov” som uruppfördes med solisten Carola var bland det vackraste nyskrivna stycket jag hört i vår tid, det är mitt omdöme.

En ukulelegrupp av barn framförde några uppskattade stycken, hade inte snön smält i än vår så gjorde den det nu.
Och sedan till Herren, låt din hand vara kvar över Leif Dahl och kören.

Publicerad den 7 april 2008 kl. 08:31

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Foto: Kjell Sternberg

Foto: Kjell Sternberg

Krönika

Industriled behövs från RV52

Det har handlat mycket om trafik och säkerhet den senaste tiden och jag vill ta tillfället i akt och lyfta frågan om det snart inte är dags att även skapa en ny vägförbindelse mellan RV52 och industriområdet på Industrivägen i Odensbacken.

Jag tror på en helhetslösning där en ny väg för trafik till och från Industriområdet dras fram till RV52 samtidigt som man då avlastar Örebrovägen/LV207 genom centrala Odensbacken och då kan denna göras säkrare med exempelvis farthinder utan att detta drabbar yrkestrafiken negativt.

En ny väg från Industriområdet till RV52 skulle kunna dras fram i anslutning till bussgaraget, Odenkvarn och Odensbackens plast och då behövs heller ingen ny infart från RV52 byggas.

En industriled som passerar utanför Odensbacken skulle lätta på trafiktrycket som råder genom centrala Odensbacken och i kombination med farthinder på Örebrovägen/LV207 skulle man åstadkomma en mycket säkrare och bättre trafikmiljö för alla trafikanter och boende i och omkring Odensbacken.

Nya företag bildas och de som redan finns växer. I takt med detta kommer industriområdet att på sikt behöva byggas ut och detta medför i långa loppet ännu mer trafik som skall till och från området. Vill vi ha fler boende och ökad sysselsättning i Östernärke måste vi tänka på att ge plats även för detta.

Samtidigt som man snarast bör se över säkerheten och kanske skapa farthinder på Örebrovägen/LV207 bör man ha i åtanke att en stor del av trafiken där faktiskt består av transporter till och från industriområdet. Både privata företag och kommunal verksamhet bidrar till trafikflödet och det rör sig om både tunga lastbilar, bussar och personbilar. I takt med att industriområdet växer kommer denna trafik att öka.

Kanske behöver man även tänka på att den tunga trafiken i närheten av korsningen Industrivägen/Marknadsvägen bidrar till problem med vattenledningar som springer läck.

Vägbulor och farthinder är för yrkestrafiken en del av arbetsmiljön vilket gör att farthinder på Örebrovägen/LV207 kanske inte är den bästa av lösningar sett ur detta perspektiv men genom att bygga en separat väg kommer man runt en stor del av detta problem samtidigt som man alltså får en bättre trafikmiljö i centrala Odensbacken på köpet.

Det ena behöver inte utesluta det andra och därför ska vi nog fundera på både en ny väg och farthinder för att skapa förutsättningar för både säker och funktionell trafik i framtiden.

Publicerad den 4 juli 2007 kl. 11:44

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Fler nyheter i denna kategori

2007-04-14 09:28:21 - Jäv bra för demokratin
2007-03-11 18:00:44 - Snabbaste ambulansen finns i Örebro
2007-02-28 23:37:10 - Swedbank och Internet
2007-02-27 05:37:49 - Buss till bussen i ottan
2007-02-25 12:39:50 - Ambulansverksamheten i Östernärke bland länets sämsta
2007-02-13 18:42:09 - Pampig bygdegård i Breven, en liten historia bakom.
2007-01-15 22:10:58 - Köpa ett land?
2007-01-09 11:32:47 - Tillbakablick 2006
2007-01-05 09:51:42 - Häftigast i Breven 2006
2006-09-04 07:56:40 - Svalt intresse för östernärkefrågor
2006-06-18 10:14:56 - Sälj Östernärke!
2006-06-05 08:33:29 - Vem kan man lita på?
2006-06-04 10:24:20 - Det var bättre förr!
2006-03-19 10:36:01 - Jämna macken med marken
2006-03-18 23:04:00 - Felåt, fel låt vann!
2006-03-09 12:59:06 - Vem vågar utmana KD?
2006-02-18 20:08:47 - Reflektioner kring visioner
2005-09-01 07:45:11 - Handla Rätt - Handla i Östernärke!
2005-01-12 21:50:53 - Ett nytt år, ett märkligt år
2005-01-09 09:41:19 - Röda Korset har byggt om
2005-01-07 17:37:05 - Svårt att skriva...
2004-11-20 11:56:13 - Moment 22 i bredbandsb(r)yg(g)d
2004-10-01 14:19:50 - Boende utanför tätorten åter nackdel
2004-09-07 07:41:52 - Bredbandsgruppen i fokus om EU-pengar