Krönika

Under månen och solen

Mellan himlen och vattnet ligger isen fortfarande, svartgrå och mäktig.

En kort period mellan vinter och vår, när isens tjocklek skiftar, bär på sina ställen och har tunnats ut och gått upp i sund och inne vid land.

Då har man nytta av hydrokoptern. Som en båt, med motor i båten och propeller bakom. Den går bäst på isen, men tar sig fram på öppet vatten också. Det hoppar och far om isen är knölig men glider fint när isen är plan, blank och fin som ett salsgolv.

Påpälsad för blåsväder och fartvind, termobyxor och jacka med luvan uppdragen ovanpå mössan, vantar på, öronproppar i öronen och kameran redo.

Vi glider sakta ut på Hjälmarens is, solen skiner och isen gnistrar. Det är strålande vackert. Det går inte att prata, vi får göra tecken till varandra om vi vill något, motorn dånar och propellern snurrar där bak.

Det är ett ypperligt tillfälle att ta in och samtidigt reflektera. Det är få förunnat att få vara med om något liknande och jag känner mig lyckligt lottad att tillhöra den skaran som har möjligheten.

Vårt första stopp blir vid ett av de bottengarn som redan är helt på plats under isen. Det är första titten i det och spänningen är stor, finns det fisk där i, redan? Det gör det, några gäddor, några gösar, flera abborrar och lakar, braxen finns det med.

En gädda med pepparrot, kan det vara något, ja visst, vi tar med en gädda hem. Några stycken braxen och en lake får tillbringa sina sista andetag på den skimrande isen. Örnarna är hungriga och mat behöver de nu.

Vi åker mot nästa stopp som är för att märka ut var nästa bottengarn skall sättas ut på isen, här märker vi av att isen börjar ge sig. Inne vid ön börjar det bli svårt att gå torrskodd från isen och upp på ön.

Ute på isen är det fortfarande tjockt så vi kan gå på den. Men det syns nästan hur solen tar på isen, det liksom vibrerar av värme i luften när solens strålar lyser på den. Det har bildats som krackelerade mönster på isens yta, det är vackert och extremt svårt att fotografera och få med det jag ser i verkligheten på bild.

Vi åker vidare, nu tar vi en runda som är svår att åka med båt, det är då jag förundras över hur lyckligt lottad jag är och hur vacker naturen är bara ett stenkast ifrån där jag bor. Vi ser hus vid sjön och vindsnurror över horisonten, men mest ser vi öar, stenar, vass och is.

Solen gnistrar och jag tänker och hoppas att de som ger bygglov tänker sig för så detta underbara får vara kvar för fler att upptäcka. Gående på isen, eller med en tur med båt, se till att göra det om ni får möjligheten. Stoppa tiden och njut av vår underbara natur.

Den första örnen kommer flygande över oss, den är mäktig och den får allt annat att bli oviktigt för en stund. Dessa väsen som finns så nära oss och sakta ökar i antal tack vare insatser som gjorts för att de inte skulle utrotas. Att prata går inte medan jag tittar på dem, för nu är det två stycken som svävar ovanför trädtopparna på väg bortåt.

Vi fortsätter vidare på isen och helt plötsligt i ett sund ligger sjön öppen och hydrokoptern kränger till när vi går ner i vattnet, det är mäktigt, pirrande och väldigt spännande att färdas på det här sättet. Upp igen på isen och vidare, fler örnar ser vi, nu sittande på isen en bit bort, vi gissar att det ligger något gott för dem att äta på isen.

Medan vi åker, flyger den ena örnen upp och den flyger väldigt nära framför oss. Jag försöker fotografera men det är svårt, att fotografera flygande fågel i en båt i full fart är ett konststycke, att fotografera en flygande fågel i en på isen hoppande hydrokopter är oändligt mycket svårare.

Jag tror att det är en av de saker som gör fotografering av örnen så oändligt mycket mer spännande än vad det skulle vara om, som jag ibland önskar, att den satt väldigt still, väldigt nära och gjorde poser för mig tills jag var nöjd.

Men kom ihåg, att få dem på bild är en bonus och det är själva upplevelsen som är det viktiga och det som skall stanna på näthinnan.

En sjöfågel som jag inte vet vilken sort det är flyger upp från en vik där sjön ligger öppen när vi åker förbi. Isen skiftar i tjocklek igen och rätt var det är så vinglar hela hydrokoptern till, vi bryter igenom isen lite grann och jag ramlar nästan omkull. Men det går bra och vi åker vidare på vår färd mellan öar och vass på Hjälmarens gnistrande is.

Vi närmar oss fisken vi la upp på isen i början av rundan, vi ser att isen är full med fåglar, det är måsar och trutar, det är kråkor och det är örnar. Mås, trut och kråka kan jag inte räkna för de är så många, men örnarna är i alla fall tio stycken. Avståndet är ganska stort och vi åker lite bakom en ö för att så sakteliga tappa fart och bli stillastående. En del av örnarna ogillar att vi närmat oss men några verkar inte bry sig. De sitter lite på avstånd och låter mås och kråka hållas vid fisken, de kanske redan har ätit eller så väntar de på sin tur.

Kameran är betydligt lättare att använda när vi är stillastående och använder den, det gör jag. Om bilderna blir bra är svårt att avgöra, men det jag vet, att för varje bild jag tar på en örn så blir de bättre. Det är en konst att lyckas på avstånd med teleobjektiv utan stativ och fåglar som rör sig. Men det är det värt och övning ger färdighet!

Det är svårt att slita sig för att bege sig hemåt, denna soliga eftermiddag, men det kommer fler tillfällen och varje ny dag är unik med nytt innehåll och nya möjligheter.

Helena Lingmar

Publicerad den 1 mars 2012 kl. 20:27

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Foto: Helena Lingmar

Denna artikel innehåller flera bilder. Klicka här för att visa bildgalleri

Krönika

Iskall medmänsklighet

Vi behöver fler av Jesus sort - världen blir bara kallare och kallare...

Vi är mitt i Advent – väntan på julen, Jesus födelsedag.
Jesus var/är en smart kille som predikade kärlek till vår nästa och att förlåta våra fiender.

Att förlåta fiender är smart, för det betyder att man själv slipper plågas.

Det skulle behövas många Jesus som vandrade omkring på jorden i dag. Världen blir bara kallare och kallare, och då syftar jag inte på vädret.

Var och en sig själv närmast. Pengar och status tillbes som nya gudar.

Häromveckan utspelade det sig en händelse på bussen från Örebro till Odensbacken, som illustrerar vårt moderna samhälles kyla:

Bara en liten bit från Odensbacken drabbades en av passagerarna på bussen av ett kraftigt epileptiskt anfall. Ingen i bussen reagerade till att börja med, det var busschauffören som uppmärksammade att något hände där bak.

Som tur var fanns en sjukvårdskunnig person på bussen, som också märkte vad som hände och hjälpte kvinnan medan bussen stod still vid vägkanten, i väntan på ambulansen.

Kvinnan hade avlidit om hon inte fått hjälp. Vem som ringde ambulansen? Busschauffören. Ingen av passagerarna, varav flertalet helt säkert hade mobiler på sig, iddes ringa eller erbjuda någon annan slags hjälp.

Istället var det flera som till och med gick av bussen och började gå mot Odensbacken i irritation över fördröjningen…
Alltså: På en nästan fullsatt buss reagerade och ingrep bara två personer.

Det blåser iskallt ute idag.

Åsa Landström

Publicerad den 5 december 2011 kl. 12:29

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Krönika

Var hämtar jag pengar när ICA är stängt?

I det kontantlösa samhället måste det i Östernärke nu planeras för att ha kontanter på sig om ICA är stängt.

Tidigare när vi hade en uttagsautomat kunde vi åka till Odensbacken om vi behövde kontanter när Ica hade stängt.

Det kan vi som ni vet inte göra längre. Då har det helt plötsligt blivit ett behov att planera att ha kontanter i plånboken om behov skulle uppstå.

Det rimmar illa med det kontantlösa samhället och den ökade rånrisken. Jag kanske behöver en hundralapp när ICA är stängt, men idag behövde jag faktiskt 1000 kr. Som tur var kom jag på det innan affären stängde, och jag hade dessutom turen att kunna ta ut just så mycket kontanter.

Vad hade hänt om jag inte haft möjligheten att få den servicen? Vi kanske är fler som samtidigt behöver få den servicen, hur många räcker servicen till?

Skall man ta del av samhällsbetalda sjukresor måste man betala 125:- kontant i samband med att man sätter sig i bilen. Råkar man bli sjuk och tänker ta taxi gör man bäst i att ha kontanter liggande då man inte kan vara säker på att kunna betala med kort.

Beroende på åt vilket håll jag ska så har jag om vi räknar från Odensbacken, där automaten tidigare låg, följande avstånd till möjliga uttagsautomater.

Pålsboda ca 21 km
Kumla ca 24 km
Tybble centrum, Örebro ca 24 km
Vingåker ca 29 km
Hallsberg ca 29 km

Har jag bil och det är akut kan jag lösa det, frågan är bara hur mycket mer jag måste ta ut för att dessutom behöva tanka bilen.

Till Örebro går det buss med regelbundenhet, för den som inte har bil, det tar såklart något längre tid än med bil.

Eller så kanske det finns någon vänlig människa som varit välplanerande och tänkt på att ha kontanter i plånboken eller hemma i madrassen kanske, möjligen i ett kassaskåp, som har möjlighet att låna ut pengar.

För det är väl så det måste bli, inga banker, inga möjligheter att få tag på kontanter om ICA är stängt.

Rånrisken för mig som enskild person ökar sannolikt något, men ur ett samhällsperspektiv sker det på individnivå och inte samhällsnivå och då kanske det inte är så märkvärdigt och inget att hetsa upp sig över.

Eller? Snart får vi kanske läsa på förstasidan i någon större tidning i pappersform – Äldre kvinna rånad i sitt hem i Östernärke, förövarna fick med sig en större summa pengar som byte.

Vem vet, vem vet?

Helena Lingmar

Publicerad den 30 oktober 2011 kl. 21:19

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Krönika

Musik skall byggas upp av glädje

Musik är fantastiskt. Själv kan jag varken sjunga eller spela något instrument, men jag uppever en otrolig glädje och inre frid och kärlek när jag får tillfälle att uppleva sång och musik live

Tänk att få sitta och känna hur hela ens kropp uppfylls av toner.

Jag har några tillfällen speciella tillfällen som jag kan sitta och drömma mig tillbaka till och uppleva inom mig. Ett par av dessa har varit på Dalhalla där jag vid två tillfällen haft möjligheten att lyssna på Robert Wells med "Rhapsody in Rock". Tänk att få lyssna på Lagayla Frazier som fyller hela arenan med sin inhållsfulla röst.

Bland lokala musikupplevelser som jag njutit av kan nämnas Stephan Bergs kör "Can´t Stop" med alla dessa duktiga solister eller att lyssna till ILC när de sprider sin sångarglädje.

I lördagskväll var så åter dags för en härlig musikupplevelse, denna gång i Örebro. En konsert till förmån för ett skolprojekt i Afrika. Det var fullt på scen med duktiga förmågor. Gladys del Pilar, Frank Ådahl, Pelle Ankarberg, Magnus Spångberg samt kör och duktiga musiker, man känner sig glad efter en sådan tillställning.

Gunnar Löv

Publicerad den 12 september 2011 kl. 10:17

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Krönika

Festkväll i Katrinelund

Ett stort antal ungdomar och vuxna tillbringade kvällen i Katrinelund.

Skolavslutningen firades av många ungdomar nere vid badplatsen i Katrinelund ikväll.

Själv fick jag veta det av en annan förälder, en kompis till mig som ringde och berättade det eftersom hon själv var där nere med sin syster och gick runt och pratade med ungdomarna och även de poliser som var där.

Hon tyckte att det var lugnt och att alla var trevliga. Polisen hade låtit flera stycken blåsa för alkohol och de hade även hällt ut alkohol om de uppgifter jag fått stämmer.

Jag har själv inte träffat polisen, de befann sig längre bort på området när jag var nere tillsammans med mannen och sonen och kikade.

När vi ändå var där nere så passade vi på att kika på området vid Sjökrogen och de nya husen som byggs där. Det var stor fest på krogen, många människor, musik och fyra eller fem bussar stod parkerade där nere.

Vi träffade PA Gerdevåg som jobbar på Sjökrogen, han berättade att det var abonnerat i kväll av Atlas Copco. Det var 230 gäster från hela världen som gästade Östernärke i kväll. PA berättade om de indiska gästerna som åkt ribbåten och varit förtjusta.

Det var väldigt roligt att se så mycket folk och den trevliga stämningen som verkade vara på krogen och även den som var bland alla trevliga och pratglada ungdomar.

Känner mig väldigt nöjd att bli igenkänd och omkramad av flera av ungdomarna som vet vem jag är och vilka jag är mamma till. Vilken tur att jag fick veta om det här, tack för det.

Nu hoppas jag att kvällen fortsätter i samma anda och att alla får sluta skolavslutningen 2011 på ett bra sätt.

Helena Lingmar

Publicerad den 9 juni 2011 kl. 23:01

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Krönika

Om Ölivet som ett paradisiskt fängelse

Om hur öars geografiska egenskaper inverkar på våra liv.

Det är Aron Aspenström som i Svenska Dagbladet den 22 maj skriver om öliv utifrån olika böcker och filmer som skildrar detta.

Vi vet ju alla att det är lite speciellt att bo på en ö, och detta beskrivs intressant i artikeln tycker jag. Ön är ett centrum med tydligt avstånd till världen bortom. Gränserna på land kan ritas om, men kustlinjen består.

Aspenströms betraktelse handlar om dubbelheten hos öar – isolationen ger både möjligheter och begränsningar.

Själv ser jag färjan och sjön som en port mellan två världar. Det är inte när jag reser mig från frukostbordet för att gå ut till bilen på morgonen som jag tycker att dagen börjar, utan när vi har passerat Kalvön så sträcker jag på mig, tar ett djupt andetag och tänker – Ja då är det en ny dag.

När jag sedan kommer hem så lämnar jag jobbet bakom mig när färjan lägger ut. Lägg märke till att allt detta händer på Hampetorpssidan! Sjön hör till ön.

Aspenströms understreckare är mycket läsvärd, (se länk till höger) men framför allt blir det intressant när man sätter det han skriver i förhållande till sina egna erfarenheter av livet på en ö. Plötsligt förstår jag varför det är så spännande att bo här.

Några av de böcker han skriver om ska jag läsa- Atlanten (M. Enquist, K. Petri, J. Röed) och framför allt Atlas of remote islands. Fifty islands I have never set foot on end never will (J. Schalansky). Schalansky fantiserar om resor till perifiera svårtillgängliga öar utifrån fantasieggande kartmaterial.

Åsa Ödman

Publicerad den 28 maj 2011 kl. 08:26

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Foto: Åsa Ödman

Externa länkar:
Aspenströms understreckare

Fler nyheter i denna kategori

2011-03-16 09:25:39 - Morgonpromenaden, ett äventyr!
2011-03-05 10:58:45 - Minnesbilder av Lasse Eriksson
2011-01-02 13:39:47 - Krama en delfin eller vandra på Vinön?
2010-12-31 05:18:37 - Tre klarade livet
2010-11-25 12:27:04 - Hej alla Barn!
2010-11-19 11:36:24 - Om allén mellan Breven och Kilsmo
2010-11-18 20:35:31 - Höst på ön
2010-11-17 13:34:05 -  Angående hjort i samhället
2010-01-25 14:10:56 - Till minne av Rune (Smulle) Karlsson
2009-09-03 17:52:25 - Torsborg eller Torshammarsbacken
2009-07-08 23:48:04 - Krigsförklaring!
2009-06-29 09:41:26 - Hjortplågan, igen
2008-04-07 08:31:47 - Brilliant vårkonsert i Lännäs
2007-07-04 11:44:56 - Industriled behövs från RV52
2007-04-14 09:28:21 - Jäv bra för demokratin
2007-03-11 18:00:44 - Snabbaste ambulansen finns i Örebro
2007-02-28 23:37:10 - Swedbank och Internet
2007-02-27 05:37:49 - Buss till bussen i ottan
2007-02-25 12:39:50 - Ambulansverksamheten i Östernärke bland länets sämsta
2007-02-13 18:42:09 - Pampig bygdegård i Breven, en liten historia bakom.
2007-01-15 22:10:58 - Köpa ett land?
2007-01-09 11:32:47 - Tillbakablick 2006
2007-01-05 09:51:42 - Häftigast i Breven 2006
2006-09-04 07:56:40 - Svalt intresse för östernärkefrågor
2006-06-18 10:14:56 - Sälj Östernärke!
2006-06-05 08:33:29 - Vem kan man lita på?
2006-06-04 10:24:20 - Det var bättre förr!
2006-03-19 10:36:01 - Jämna macken med marken
2006-03-18 23:04:00 - Felåt, fel låt vann!
2006-03-09 12:59:06 - Vem vågar utmana KD?
2006-02-18 20:08:47 - Reflektioner kring visioner
2005-09-01 07:45:11 - Handla Rätt - Handla i Östernärke!
2005-01-12 21:50:53 - Ett nytt år, ett märkligt år
2005-01-09 09:41:19 - Röda Korset har byggt om
2005-01-07 17:37:05 - Svårt att skriva...
2004-11-20 11:56:13 - Moment 22 i bredbandsb(r)yg(g)d