Tipsa om nyhet!

har namnsdag

Tipsa oss!

Skriv själv!

Bildförsäljning

Copyright

Annonsera

Samarbeten

Om oss

Kontakt

INNEHÅLL

Lokaltidningen
Östernärkebladet
- Startsida -

Nyhetsnotiser

Lokalnyheter

Reportage

Läsartips

Läst & Länkat

Trafikinfo

Arrangemang

Föreningsnytt

Kyrkoaktuellt

Företagsnyheter

Vindkraft

Samhällsinfo

Områdesnämnd

Debatt

Upp till 18

Turism & Fritid

Kultur & Nöje

Idrott & Hälsa

Resultatbörs

Kåserier

Krönikor

Insändare

Surftips

Veckans bild

Kalender



Användarnamn:


Lösenord:




Kåseri

Försvunnet

I slutet av augusti 2012 gjorde Östernärkes Naturvårdsförening ett utskick till medlemmarna innehållande höstens program.

Ett brev adresserades också till områdesnämnden som förutom föreningsprogrammet även innehöll några tillskrivna rader med tack för beviljat och mottaget föreningsbidrag.

I avsikt att inbespara ett stycke föreningsporto samt dessutom erhålla information om vart man numera ska vända sig för att kunna studera till områdesförvaltningen inkomna framställningar begav jag mig till Rådhusets reception där brevet inlämnades och frågor framställdes.

Där upplystes jag om att områdesförvaltningens tjänstemän träffas å ett kontor på Örebrovägen 26 i Odensbacken. Jag framställde tvivel över huruvida detta kontor fortfarande existerar då jag dittills levt i tron att detsamma sedan ganska lång tid tillbaka är stängt.

Ytterligare en kvinna tillkallades som stödde min uppfattning. De konstaterade också att den boxadress jag angivit på det inlämnade brevet var felaktig, likaså att den tidigare chefstjänsteman jag tidigare haft kontakt med nu inte längre fanns kvar på någon sådan post. De ringde till kommunväxeln i avsikt att införskaffa korrekt information rörande områdesförvaltningen vilket inte helt lyckades.

Det omtalades därifrån att inga tjänstemän numera återfinns i Odensbacken utan reser berörda sådana vid behov ut till Östernärke för att medverka vid nämndens sammanträden. Jag upplystes dock om att ärenden som rör bygglov i Östernärke kan efterfrågas hos byggnadsnämndens förvaltning i något av stadsbyggnadshusen på Örnsro.

De här på Rådhuset skulle ombesörja det inlämnade brevets vidarebefordrande till rätt person/kontor. Nöjd med informationen så långt lämnade jag platsen och reflekterade inte vidare över detta.

Nu hände det sig ett par veckor senare att det nyss omförmälda brevet ankom hit hem till mig med den vanliga posten, returnerat adress felaktig. Det hade stämplats in hos kommunledningskontoret varpå något snille som misslyckats med att hitta rätt mottagare lagt det frimärkslösa brevet på den vanliga posten och skickat tillbaka det.

Jag satt alltså här lika ovetande som före besöket i Rådhuset. Därefter återstod endast att skicka brevet på nytt, den här gången hem till områdesnämndens ordförande med samma hemställan, att han i nåder måtte låta meddela områdesnämndens nuvarande adress och mottagningslokaliteter. Vid samma tillfälle fann jag anledning påminna densamme om någon gärna glömd eskapad i vår ungdom.

Detta föll synbarligen inte så väl ut eftersom något svar ännu inte erhållits och jag fortfarande är lika ovetande om de efterfrågade förhållandena. Det synes dock ligga i områdesnämndens eget intresse att tillse sakernas förbättrade tillstånd så att den informationssökande allmänheten genast vid hänvändelse till kommunens informationsinstanser erhåller korrekt och fullständig information.


Jan Gunnarsson

Publicerad den 22 mars 2013 kl. 21:44

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Kåseri

Ny fiskart i Kvismare kanal

Någon eller några har lyckats få upp ny fiskart ur kvismare kanal.

Den nya fisksorten ska vara av märke lax och inte bara det, även räkor ska kunna plockar upp ur kanalen. Eller i alla fall ser det ut så.

Nu när snön har tinat bort så blottar sig det som har legat gömt, men vem hade anat att det skulle titta fram tre flådda laxar?

Laxar med huvudet avskilda från kroppen, fiskar som ser ut att ha blivit dumpade till sin sista vila. En vila som slutade i sluttningen ner till kanalen med en brygga mellan.

Det märkliga med just denna nya fiskart är att den verkar ha en förkärlek att umgås med skalade räkor. Eller mer skalet av räkorna då själva räkans innanmäte är av allt av döma på annan plats än i närheten av sin lax.

Det hela är kanske ingen större nyhet, men frågetecken uppstår så klart när det ligger fisk och räkrens från främmande blötdjur i anslutning till vatten. Hur hamnade de där? Vilka var deras föräldrar? Har de syskon?

Skulle Du sitta på information om hur dessa döda djur hamnade på kanalbanken vid Kvismare kanal? Sänd oss ett mail.

Andreas Ryding

Publicerad den 5 januari 2013 kl. 21:08

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel


Foto: Andreas Ryding


Foto: Andreas Ryding


Foto: Andreas Ryding

Kåserier

Naturens dilemma!

Ett vardagsdrama som jag kunde uppleva i min trädgård en morgon.

En tigerfärgad katt gick och spanade upp mot fågelholkarna. När han bestämt sig klättrade han upp för tallstammen och tog plats på taket till en fågelholk.

Det är då mitt dilemma uppkommer. Skall jag mota bort katten för att rädda fågelungarna eller ska jag låta naturen ha sin gång? Jag beväpnar mig med kameran och går ut i trädgården.

Katten blir lite undrande och sitter still en stund och iakttar mig. Till slut bestämmer han sig att hungern får segra. Bytet blev dåligt, bara lite ris och gamla fjädrar. Naturen löste själv mitt dilemma. Katten försvann och fågelungarna klarade sig.

Gunnar Löv

Publicerad den 8 juli 2012 kl. 11:47

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel


Foto: Gunnar Löv

Denna artikel innehåller flera bilder. Klicka här för att visa bildgalleri

Kåserier

Julklappsvånda

Att ge julklappar eller inte ge julklappar, det är frågan. Samvetet vs lusten att begrava barnen i paket - en match som ännu är oavgjord...

December, december, överallt december! Julpynt och ljus högt och lågt, både hemma och borta, både ute och inne.

Traditioner står som spön i backen. Hemma hos mig som barn var det tradition att ge oss tre barn jättejättemånga julklappar. Det spelade inte så stor roll vad som var i de flesta av paketen, bara det var många.

Min mamma fattade det där. Hon förstod att det var själva öppnandet av paket som var höjdpunkten på julafton. Vad som var i dem var inte nummer ett. Så jag fick många paket, många som jag alltid kommer att minnas. Som den konstiga, vippande snögubben av trä från Myrorna. Eller när mamma slog in tre par strumpor, men bara en strumpa i varje paket.

Det här är en tradition som jag har försökt fortsätta. Det är en utmaning varje år att hitta superbilliga grejer, att hitta saker som kan delas upp i flera paket, att titta i förrådet om det finns något där att slå in. En rätt rolig utmaning!

Förstås får barnen också sådant de verkligen önskat sig, men de paketen är få. Elvaåringen får ett eller max två av sina dyra önskningar. Som alla föräldrar vet är det lättare att hitta billiga presenter ju yngre barnen som ska få dem är…

Men i år har min önskan om att ge barnen många julklappar fått konkurrens av journalisten och författaren Ann Söderlund. Hon ger inte några julklappar alls till sina barn i år. Istället ska de åka och hälsa på barnhem i Vietnam.

Inte nog med det på Facebook har jag fått en hel hög länkar till sidor där man kan köpa alternativa julklappar i form av vätskeersättning, poliovaccin, skolpaket och jeepar.

Det tycker mitt samvete är bättre julklappar än tiokronorsgrejer från Lågprismagasinet. Men mitt samvete slåss alltså mot instinkten att slå in många paket till mina egna fyra barn.

Ska jag ge mina barn julklappar eller ska jag lära dem vådan av konsumtionssamhället och att bli ansvariga, kloka människor? Än så länge har jag inte kommit längre än att lova mina barn att de ska få varsitt fadderbarn nästa år. Men jag jobbar på saken.

Jag hoppas ha bestämt mig senast den 23:e december.

Åsa Landström

Publicerad den 16 december 2011 kl. 08:59

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Externa länkar:
Sprid hopp och framtidstro med julpaket

Kåseri

Äntligen en bra skola

Det är inte lätt att hitta bra skolor till sina barn. Vi hade nästan börjat ge upp.

Vi har fyra barn. En pojke som går i femman, en flicka som går i förskoleklass samt en pojke och en flicka som går på varsin avdelning på Per-Andersgården.

Våra barn är nya här i Odensbacken. De har tidigare gått i skola och på dagis först i västra delen av Närke och sedan inne i Örebro. Själv har jag gått igenom inte mindre än fem olika grundskolor och tre gymnasieskolor som barn och tonåring.

Hur en skola är märks väldigt snart, på själva ”stämningen” i skolan. På dagis. Den går inte att ta på, men den känns! Det märks snabbt hur personalen är – om de är glada och intresserade av sitt arbete, eller om de är av den sura typen som vill att allt ska vara som det alltid varit och helst slipper lära sig något nytt.

Det märks snart hur rektorn på en skola är, och vilket inflytande denna har. Ja, det tar sällan lång tid att känna in en skolas atmosfär.

Vi bodde sex år i västra Närke. Vår äldsta son gick där från förskolan ända till fjärde klass. Den skolan hade stora problem, både ekonomiskt och på andra sätt oregerliga klasser med för många elever, lärare som befann sig i olika grupperingar och stred inbördes, en rektor som fick kämpa med både personal och föräldrar, skadegörelse och mobbning.

Förskolan och skolan där omorganiserades flera gånger under den tid vi bodde där. Det byttes lokaler och gjordes om på alla möjliga sätt. Min sons klass bytte lärare flera gånger. Sista terminen byttes läraren ut tre gånger. En slutade, den nästa klarade bara trycket från ”värstingklassen” några veckor, sedan kom en ny lärare som var närmast gerillatränad.

Skolan i Örebro var bra. På alla sätt utom ett: Eleverna. Jag vet inte varför, men min teori är att det till viss del ÄR lite hårdare klimat i stadsskolorna. Man ska vara lite tuffare, coolare, det är inte okej att vara för barnslig.

Klassen som min äldsta son hamnade i var full av tuffa killar som hade som hobby att försöka bli portade i den lokala jourbutiken. Min äldsta dotters förskoleklass i stan var full av tuffa tjejer som sällan drog på smilbanden, svor och slogs och stal. Förskolan de två minsta kom till var helt okej, varken mer eller mindre. En mellanmjölksförskola där man inte gjorde mer än nödvändigt men tillräckligt för att få godkänt.

Odensbackens skola har haft dåligt rykte. För sisådär tjugo år sedan, när min lillasyster gick i högstadiet i Odenskolan, var det ryktet kanske välförtjänt. Därför var jag något nervös inför mina barns skolstart i just Odenskolan. Men det var inte befogat.

Jag är jätteimponerad av Per-Andersgården och Odenskolan! Under den tid vi har bott här har jag hört ryktas att skolan fortfarande dras med problem och dåligt rykte. Så kanske det är, men i så fall märks det inte mycket från F-klassen och upp till sexan – den del av skolan jag känner till alltså (jag har ju inga högstadiebarn ännu).

Jag har mött otroligt engagerade, glada lärare som brinner för sin skola och sitt jobb. Lika engagerade och entusiastiska förskolepedagoger på ”dagis” och ett rejält antimobbningsteam vars metoder fungerar. Jag har träffat en rektor med nya spännande idéer och klart formulerade mål, ätit god och ”hemlagad” skolmat, gått runt bland elever som inte tror att de är arton år redan när de är tio.

Jag läser med glädje veckobreven och blogginläggen från klasserna och från dagis, där det berättas om allt roligt och intressant som föregår.

Så jag gör som Gert Fylking och ropar ett ”äntligen”! Äntligen en bra skola!

Åsa Landström

Publicerad den 7 november 2011 kl. 10:41

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Kåserier

Jag + trädet = sant

Det finns folk som verkligen älskar träd. Trädkramare till exempel. Jag brukar vanligtvis inte ägna mig åt sådant, men en gång blev jag en högst ofrivillig trädkramare.

Det är många ungdomar i Östernärke som väljer att gå på Kvinnerstas Naturbruksgymnasium. Fråga mig inte varför, men jag läste Skogsbrukslinjen där i ett och ett halvt år (och sedan jordbrukslinjen, men det är en annan historia…)

En dag skulle hela klassen hämta stockar, på olika ställen runt om i länet. Jag hamnade på ett stort kalhygge, förlåt, föryngringsyta, i Kilsbergen. Ensam i min skotare, men med radiokontakt med läraren och de andra eleverna. Det var rätt nice att glida runt där och plocka stockar.

På detta enorma kalhygge, förlåt, föryngringsyta, fanns typ ett träd. En björk som av någon anledning fått behålla livet. Vid björken låg några längtande stockar som nästan ropade högt efter att få komma till gänget jag redan hade där bak. Så jag körde dit för att rädda dem.

För att göra en längre historia kort, så lyckades jag köra fast runt denna björk. Totalt. Skotaren var som ett V runt björken. Jag kom ingen vart, hjulen grävde sig bara längre ner i marken och maskinen vek sig bara ännu mer runt trädet, hur jag än gjorde. Till sist kramade vi björken så hårt att den nästan gick av på mitten.

Jag gav till slut upp och anropade min lärare. Visst var det lite pinsamt att erkänna att jag fastnat på det enda träd som fanns på hela jätteområdet, men vad sjutton, det var ju bara läraren. Hade varit värre om hela klassen hade fått höra det.

Det jag inte tänkte på, var att alla faktiskt hörde det. Alla var ju kopplade till den där radion och hade den på. Det upptäckte jag så snart jag avslutat samtalet med läraren, då det vällde fram lustiga kommentarer. De sinade aldrig.

Gissa om jag blev retad för detta under hela min återstående tid som skogsbrukselev? Den som gissar rätt vinner en skotare i valfri blå färg.

Åsa Landström

Publicerad den 21 oktober 2011 kl. 11:17

Betygsätt denna artikel:   1  2  3  4  5 

Tipsa en vän om denna artikel

Fler nyheter i denna kategori

2011-10-15 21:21:11 - Törnrosasömn
2011-10-04 11:03:28 - Vi i Via
2011-09-18 23:01:58 - Avundsjuka
2011-09-16 21:41:46 - Ica-effekten
2011-03-09 11:41:35 - Ja, det är våren...
2010-11-14 13:38:16 - Vid kanalen
2010-09-30 09:20:27 - Höstlöv och blåljus
2010-09-28 08:22:15 - Mörkläggning
2010-09-02 19:40:39 - En framtidsdröm
2008-07-13 21:24:12 - I väntan på napp
2008-04-24 11:21:05 - Sommaren har kommit
2008-01-03 12:20:56 - Äntligen - nu är det julkortslikt ute!
2007-12-28 14:51:30 - Det vilda inpå knuten
2007-10-02 05:23:33 - Husvagnssemester - två
2007-01-21 08:28:25 - Vad är det som lockar?
2007-01-10 22:58:03 - Det bara kom!
2006-12-29 07:28:07 - Som små diamanter
2006-12-22 12:52:05 - Grön, grön jul, strålande jul
2006-09-15 13:57:23 - Husvagnssemester
2006-07-30 14:19:20 - Semestern avklarad, lugn och ro tror du ja!
2006-06-09 16:56:43 - På vandring i Kilsbergen
2006-04-15 10:55:34 - Påskoroligheter i Stora Mellösa
2006-03-28 09:32:25 - Sångövningen
2006-03-07 08:43:19 - Det kom ett kort...
2005-12-01 11:32:47 - Julen står för vår dörr
2005-11-29 08:20:25 - Mörkret faller
2005-11-26 06:59:34 - En grann grans sista resa till granntorg
2004-12-18 13:51:32 - Min klassresa
2004-12-16 18:29:01 - Julfrid - vad då?
2004-09-01 09:13:51 - PRO-golf en höjdare för pensionärer
2004-07-13 13:26:07 - Sommarrymmare
2004-04-24 12:49:10 - Vandring i skogen

jenneboradio is on Mixlr









Om cookies
Om Östernärkeportalen
Ansvarig utgivare: Bengt Bronner
Information om bildköp
Länka gärna till Östernärkeportalen!


Tips om hemsida utanför Östernärke: surftips@osternarkeportalen.se
Material till artiklar för publicering: artikel@osternarkebladet.se
Allmänna administrativa ärenden: info@osternarkebladet.se
Tips om lokal hemsida: lokalalankar@osternarkebladet.se
Nyhetstips till redaktionen: tips@osternarkebladet.se

Allt material på denna sida skyddas av Lagen om upphovsrätt. Alla rättigheter förbehålles © 2004-2010